DECEMBER

Dressyr - startade dressyrKM, blev en 6:e plats, bättre än vad jag hade förväntat mig!
visserligen tar jag inte dressyrtävlandet på något allvar,
då jag gör det mest för att få lite varation för både mig och Filipine .

Hoppning - startade så klart KM i hoppning också,
fick en grymt fin runda och vi vann både klassen och lyckades att bli klubbmästare i hoppning för lektionshäst 2010. bättre kunde det INTE ha gått!

Det mesta med henne känns riktigt riktigt bra nu!
vi har kämpat oss igenom det svåra och nu tycker jag att det var lönt mödan.
det är en underbar häst som kan mycket och för tillfället så vill hon mycket också!
Hon är den bästa!
jag älskar henne.

NOVEMBER

Dressyr - det finns inte så mycket att säga om det, mycket bättre kunde det inte gå!

Hoppning - Började hoppa banor med hinder på 1m ,
och det var inget jag hade gissat på att vi skulle klara av bara några månader senare,
startade i en 3:e träningstävling i 80 cm klass och en 90cmklass,
felfria båda rundorna, trots att jag red som en kratta i 80'n, bästa häst!
Men allting var inte helt perfekt, hon började strejka från att gå in i transporten,
inte förens vi flyttat på transporten efter att vi försökt få in henne med alla möjliga metoder så behagade det henne att gå in, men det är bara trams,
Gunilla har lovat att lastträna med mig och filipine när det börjar bli dags att åka ut och hoppa igen .
Men hellre en häst som är trälig med transporten och hoppar
än en häst som går in i transporten men vägrar att hoppa,
men vore ju kanoners om båda delarna fungerade!

OKTOBER

Dressyr - Dressyrgruppen lades ner, slutade med att det bara var jag och Filipine kvar.
så blev inga mera extra dressyrträningar, men vi red lite då och då för Sofia på stallvärdsridningarna
och då kunde jag få precis den hjälp som jag och Filipine behövde,
så allting gick framåt såväl form och både min inverkan och sits.

Hoppning - Jag hade full kontroll på hästen, kunde både ta tillbaka såväl som öka,
hindrena började höjas betydligt mera, detta var ett stort steg för oss,
självförtroendet och tilliten till min stjärna var skyhögt,
vi var även iväg på vår andra tävlingsträning och var felfria i båda klasserna (80cmx2) .

SEPTEMBER

Dressyr - fortsatte med extra dressyrträningarna och allt gick bara bättre och bättre hela tiden,
förvånas ständigt över hur allting bara kunde gå mycket mycket bättre.
jag var så nöjd över hur bra vi hade blivit tillsammans.
för ett halvår sen kunde jag inte "få henne att böja på nacken"
och nu behövde jag inte ens kämpa.
startade även några dressyrclearrounder med henne och alla var över 65%,
nöjdare kunde jag inte bli!

Hoppning - Allting gick stadigt och fint, ingen tvekan på några hinder alls .
Med pirr i magen så åkte vi iväg på en träningstävling, som bara var 10 min hemifrån
och startade 2 gånger i 80 cm. första rundan fick vi ett stopp på 5:e hindret,
men det var helt mitt fel satt där i mina egna tankar och var så glad över att vi kommit över 2 hinder,
som var dagens mål . Andra starten var vi felfria, haha jag började tillochmed att gråta
för att jag var så glad. lite fånigt, men allting hade känts så svårt och allt hade bara gått sämre och sämre tills detta, detta var vändpunkten.

AUGUSTI

Dressyr - började ta extra dressyrlektioner för Sofia,
och det har aldrig någonsin gått så bra förut som det gjorde nu,
vi hade bra takt, hon kunde gå i stadig form i alla gångarter.
allting var bara bäst och jag kunde inte vara gladare.

Hoppning - Hon hoppade allt! inga hinder var läskiga, banor med hinder på 1m
på var inga problem alls. Allting rullade på så udnerbart i både dressyren och hoppningen,
och har världens bästa både dressyr och hopptränare,
utan dom skulle inte allting gå så bra för oss två.

MAJ/JUNI

Dressyr - Denna period funkade absolut INGENTING.
kändes som att hon var trött på livet i stort sett, ingenting funkade.
Allting som vi tränat på i ett halvår var som bortblåst,
hon sprang mest "ifrån2 mig med näsan rätt upp i vädret och blev bara allmänt stark .

Hoppning - det var inte många hinder vi kom över denna månad,
hon lurade mig hela tiden, stannade för ingenting även fast vi hade bra tempo
och skulle komma rätt in. Gjorde vår första tävlingsstart, lokal.
vägrade ut oss på andra hindret och inför andra klassen kom vi inte ens över 70cm på framhoppet.
Denna månad var en enda stor besvikelse, kändes hopplöst, ville bara ge upp .

APRIL

Dressyr - Började rida extra dressyrpass en gång i veckan
på Filipine för en riktigt bra instruktör och det har gett oss båda massor
som vi även använder oss av idag.
Utan de lektionerna vet jag inte hur det skulle sett ut,
så de dära privatlektionerna har verkligen hjälpt mig i all min ridning.

Hoppning - Flöt på bra, vi började hoppa lite högre hinder, svårare banor för både oss och hästarna,
men utmaningar är alltid roliga. men jag var hela tiden tvungen att rida bättre och bättre
då hon ibland kunde få för sig att slå på en luring och kasta sig undan för hindrena .

MARS

Dressyr - Nu började allting att gå bättre med rasande fart,
började att rida utan tidemantygel och hon gick i stadig form
i skritten och lite sådära halft i traven.
allting började kännas bättre och framför allt enklare .

Hoppning - Här gick det också framåt med stadiga kliv, allting funkade,
hon hoppade det jag bad henne att hoppa, inga hinder var läskiga,
allting flöt på precis som jag ville.

FEBRUARI

Dressyr - Det gick endå lite bättre, men vi hade fortfarande svårt med formen,
red henne fortfarande med tidemantygel , men det ville fortfarande inte riktigt funka .

Hoppning - Red mycket markarbete för att fortsätta få henne lugn,
men vissa dagar då hon var väldigt lugn gick tempot väldigt bra att reglera
och hindrena kunde höjas utan att hon raceade iväg,
vi började sakta lära känna varandras fel och brister såväl som varandras starka sidor .

Tänkte ta och sammanfatta mitt och Filipines år, månad för månad .
Ett inlägg för varje månad .

JANUARI

Dressyr - ingenting varken ville eller funkade,
red henne jämt med tidemantygel inspänd så långt som möjligt,
fick ingen ärlig bjudning och kunde då inte hålla ett stöd,
då hon är ganska känslig i munnen och jag var van vid att dressyra på Champis,
som är ganska stum och hård i munnen.
Filipine är alltså raka motsatsen mot vad jag brukade rida för hästar.

Hoppning - Hon ville mest bara springa så vi kämpade mycket med att få tillbaka henne.
När det vart lite högre hinder gick hon att kontrollera,
men på sånna små pyttehinder kändes det mest intill omöjligt att ens få en suck i vädret.
hon tog bettet och hoppade av stort på de flesta hinder.